Ja kanske.

Hur brukar det gå för de som provar LCHF?

Min kommentar kom lite ifrån det faktum att jag tyckte att du lät lite nedlåtande när du skrev som du skrev. Det är ju precis så vi arbetar. Vi förklarar situationen och diskuterar vad som kommer att ske med hjälp av olika förändringar i livsstilen. Många är, precis som du skriver, beredda att göra förändringar och dessa personer får ofta väldigt bra effekt även utan lchf.

Vad gör att nydiagnosticerade tvåor alls behöver insulinbehandling?

Ett till två dygn med gradvis sjunkande blodsocker p.g.a. kvarvarande mat i mag-tarmkanalen samt anpassning av glykogenlagren krävs nog i vilket fall för att patienten inte skall må dåligt av “lågt blodsocker”.

Jag antar att du vet att det går att uppleva en intensiv känsla av lågt blodsocker trots att det fortfarande ligger normalt eller högt.

Många människor är väl rustade och beredda att följa en radikalt ny livsstil bara de får den logiskt förklarad och motiverad. Du ser hur LCHF spontansprider sig och hur många som rapporterar in hälsofördelar.

“Ät mindre och spring mer” är ingen vinnarstrategi. Hur många följer och lyckas? “Är sunt”, “välj rätt fetter” och liknande löskokta mantran är bortkastad tid. Förklara varför, berätta i förväg vad som kommer att hända och patienten får högre tilltro till råden när de ser att de slår in.

Vi LCHF-are sticker inte under stol med att det kommer anpassningsbesvär och liknande. De som provar är beredda och noterar att förutsägelserna slår in.

Berättar ni att insulinet sannolikt ökar hunger (“aptit”) och vikt? Alternativt att man får lägga mer jobb på självkontroll?

Om man förklarar situationen klart och tydligt och inte legitimerar (via “intensivbehandling”) att fortsätta den livsstil som ledde rakt över kanten så… Försök!

hur tror du att vi arbetar egentligen?